aminasblogg*

Solen är ett eldklot vi inte klarar oss utan. Det brinner liksom för oss, den satte igång bakterielivet på jorden så att du och jag finns här idag. Men just nu tänker jag inte vara tacksam. Jag tänker klaga lite på den kvava dag som gått. Jag har hittils varit ute i en kvart idag, om man räknar bort min balkongvistelse som har artat sig i flera timmar (dock i skuggan). Fick för mig att tralla till Ica idag. Jag satte på mig det svalaste av svala och gav mig iväg, glad i hågen över att jag valt kläder efter väder. När jag gick ut genom porten slog värmen emot mig. Som motsatsen till en vindpust kom en våg av kvav värme emot mig. Isch. Jag gick i mina s.k. svala kläder genom min fina stadsdel och kände hur allt började klistra sig mot min hud. Efter tjugo meter av gång blev jag törstig och när jag släpat mig halvvägs tillbaka kände jag att mitt ansikte blev för varmt för mitt ansikte. Jag var så varm så att jag inte ens kunde förmå mig att le för att mitt leende skulle få mina kinder att vecka sig och därmed skapa en till källa av obehaglig värme. Sådan är solen, sådan är den.