aminasblogg*

Just nu är jag så uppe i varv av ingenting för att jag gör precis ingenting. Har vart lågtrafik här på bloggen sen jag satte igång min dåliga blogg-vecka och, tja det var väl faktiskt väntat.

Idag har jag varit med om något av en nära döden-upplevelse.. Jag har flygit med Sarah och en för mig helt okänd, halvblind man genom stan i 180 km/h. Otroligt läskigt, och adrenalinet sköt högt, men jag kan säga en sak och det är att jag nu uppskattar livet mer än någonsin. Det är kanske därför jag har så mycket spring i mina ben, för att jag ser mitt liv med nya ögon. Kanske inte.
*
*