aminasblogg*

Kommer in genom dörren, har precis varit ute och gjort stan utan att gå in i en affär. Gått och gått har jag i mina kasslerskor. Eller gått, jag tog bussen hem för att jag tyckte det var till synes onödigt att gå mer. Vill inte göra av med Snickers-energi i onödan inte.

Tar ett djupt andetag, sparkar av mig skorna, släpper väskan och marscherar in i mitt rum. Mitt nyligen katastrofala bombnedslag till rum. Det är ljust här, nästan för ljust och rent för att kännas som mitt rum. Och ommöblerat. Det känns så annorlunda så att jag tar ett djupt andetag till och då, kommer man på sig själv med att lukten ännu finns kvar. Den där lukten som jag egentligen bara föreställer mig finns, men som ändå känns så äkta. Instängt luktar det, årsgamla instängda kläder som heller inte finns.