aminasblogg*

Idag har det positiva intrycken tryckt ner de negativa och ja, därför är jag lycklig. Tilläggas bör att jag fullkomligt älskar människor som ler emot andra, trots att man inte känner varandra över huvudtaget. Det känns så avsvimmande positivt när det är så. Så underbart positivt helt enkelt, och idag fick jag två leenden slungade i min riktning och en liten söt och pratsam dam och även man till sällskap. Sociala människor, och ytterst osvenska människor är det bästa jag vet. Det är så förgrymmat härligt! Och en av leendeslungarna var en liten tjej, och det spelar ingen roll hur mycket mitt IG på provet sved, för när jag tänker på hennes lilla leende från ingenstans så glömmer man allt annat.

Slutsatsen är; LE MER, det ska jag!
*
*

Mor kom nyss hem med en rulle plastsäckar, lite hårnålar och en ask choklad så nu blir det en utrensning utan dess like på rummet mitt. Jag har samlat på mig så mycket ondödigheter så att man knappt kan tro sina ögon. Ser redan hur säckarna kommer att fyllas med diverse ting. Och kläder ska här rensas också, till syster försvinner dom, och till Röda Korset eller liknande. Det blir nog bra det här!
*
*

Just nu sitter jag och spelar travian. Hur underhållande som helst tycker jag. Lite segt dock, en annars ytterst kul. Nu blir det frunch, som är den hemsnickrade blandningen av frukost och lunch. Idag är det far, mor jag och Alex. En av fyra systersöner. Potatis och bacon-gratäng blir det.. Ytterst gott!
*
*

Jag undrar över väldigt mycket just nu. Över hur mitt hår ser ut efter inverkan av hennan och hur mycket energi jag egentligen kan ha i mig. Över hur stökigt mitt rum kan bli på en kvart och hur jag alltid lyckas klara mig på inga pengar alls. Över hur känslan av frihet kan gå ihop med ett förhållande. Över hur dagarna till flytten blir färre, och över hur väl jag har planerat mitt nya rum med alla små detaljer.

Och annars så lät jag nyss den sista droppen kaffe segla ner genom min hals, för visst är det så att jag dricker kaffe. Kaffe är gott då och då. Med mjölk och utan socker. Läser för övrigt Cosmopolitan också om någon skulle undra. I mina öron skvalpar Winnerbäck. Mina läppar bär ett illrött lager av stift och jag är sugen på godis. Det skulle vara saligt gott.
*
*

Jag är inte död. Nej, ta mig tusan! Det är jag inte.

Jag mår alldeles strålande om man bortser från min irritation av bussarna här i stan. Igår rammade bussen jag åkte med ett rödljus och rutan borta vid mig var inte hel efter den incidenten. Och eftersom jag redan är så gott som sen till min klippning så får jag springa över halva stan för att sedan komma på att det fattas tio silvermynt eftersom de har höjt priset på klippningarna. Som tur var fick jag iallafall håret klippt för de pengar jag hade.

Idag skulle jag lugnt åka med min buss hem från stan och vad händer? Jo, bussen tappar en backspegel och där står man igen med en obrukbar buss. Och så klart var det ett par busskontrollanter med på min buss också. Attsingen!
*
*